Att visa sig orakad. Utan att jorden går under.
Jag läste nyligen en bokrescension för den nyutkomna boken Girls will be Girls. Klä upp sig, klä ut sig och våga agera annorlunda av teatervetaren Emer O´Toole.
I sin bok redovisar författaren några sociala experiment hon gjort. Experimenten bestod av att hon slutade raka sitt kroppshår, rakade bort sitt huvudhår, vaxade underlivet och klädde sig på olika sätt – bland annat gick hon ut på krogen som ”man”. Experimenten hade som syfte att tydliggöra hur könsroller är fast rotade i allas medvetande – och samtidigt sköra. Minsta avvikelse ändrar allt. Med rakad skalle tolkades hon som aggressiv och labil. När hon framträdde i tv med orakade armhålor gjorde hon viral skandal. Men efter att ha lagt ner otaliga timmar på sminkning och vaxning sågs hon som ”naturlig”.
Utan att själv ha läst boken (men jag blir lite sugen faktiskt) kan jag med säkerhet säga att utfallet av hennes experiment tyvärr inte är något unikt, utan hade lika gärna kunnat hända här i Sverige. Tjejer och kvinnor över hela världen slåss mot de skönhetsideal, som vart vi än vänder oss, skoningslöst basunerar ut hur vi ska se ut och bete oss. Exponerade kroppar, avklädda och i sexiga poser, ofta i ställningar som anspelar på sex. Dessa reklambilder vänder sig inte till den som är trygg och nöjd med sig själv. Hela industrin bygger ju liksom på att vi inte nöjer oss med att "bara" vara oss själva. Vi ska alltid frestas till att "fixa" något med vårt utseende. Vi ska luras till att tro att vi blir mer lyckade som människor bara vi köper den där nya tröjan, byxorna eller färgar håret i de senaste färgerna. Är det fel att lägga ner tid på sitt utseende, undrar du nu. Inte nödvändigtvis, men det är bra att bli medveten om varför man gör som man gör och vilka val man baserar sitt agerande på. Boken Skönhetsmyten blev en ögonöppnare för mig i tonåren.
Vilka skönhetsidealen är ser ofta olika ut beroende på var i världen vi växer upp, men de finns likväl överallt. De talar om för oss hur vi bör se ut för att vara en vacker kvinna. För att attrahera mannen.
Speciellt den kvinnliga, oönskade hårväxten väcker känslor. Den inte så purunga läsaren minns garanterat vilken uppståndelse Julia Roberts fick när hon inför premiären till Notting Hill poserade på röda mattan iklädd en klänning med bara ärmar. När hon höjde ena armen för att vinka blottade hon en hårig armhåla. Det var inte en tvådagarsstubb. Långt ifrån! Naturligtvis var Julia helt medveten om vad hon gjorde. Ett socialt experiment av guds nåde. Vi kan kalla det för en kupp eller ett statement. Budskapet var tydligt. Jag duger, även med orakade armhålor!
Men hon är inte ensam, Julia. Flera kvinnliga skådespelare, modeller och artister väljer att tänja på gränserna på detta vis. Det är normbrytande. Modigt. Egentligen självklart. Och lite sjukt. För varför är det så otänkbart att som tjej visa sig orakad? Alla har väl glömt att raka benen eller armhålorna någon gång, för att kanske upptäcka det i en, oftast, pinsam situation. Men handen på hjärtat, hur ofta har du med vilje gått ut och visat upp dina håriga ben?
Som tonåring hade jag nog hellre dött än visat mig orakad på gympan, stranden eller med en kille. Men idag, som mogen kvinna och mer trygg i mig själv, utmanar jag mig ibland att våga. Det är inte lätt, för det är djupt rotat i mig att se håriga tjejer som äckliga och lite konstiga. Jag har svårt för att slappna av helt och känna mig helt bekväm i dessa situationer. Men jag gör det för att vara snällare mot mig själv. För att visa min dotter och unga tjejer att det faktiskt går.
Jag vågar påstå att det faktum att som kvinna visa sig hårig offentligt är något av det värsta du kan göra. Det väcker avsky, hån, äckel, kanske till och med hat. Just därför är det inte så "bara" när en tjej visar sig orakad. Nästa gång du förfasar dig över en orakad tjej, eller om du hör någon kille göra det, kom ihåg att denna tjej står upp för sig själv. Hon visar mod. Hon visar världen sitt äkta jag och att hon duger, precis som hon är. Utan att jorden går under. Faktiskt.
