Tjejjouren i Eslöv

Hej Kära Läsare!

Detta inlägget blir lite annorlunda jämfört med vad ni är vana vid att vi skriver.

Som ni alla vet så är det allhelgona/Halloween nu.

Halloween ser många gånger ut såhär:

Som liten klär man ut sig, går på halloweendisco och går bus eller godis.

Som tonåring börjar halloweenfester gälla.

Som vuxen är det antingen fester eller firande med sin familj och sina barn.

Som äldre så är det mer vanligt att man går till kyrkogården och tänder ljus.

Jag sitter här och skriver ett ganska spontant inlägg med ett tänt gravljus i mitt fönster.

Jag ska berätta lite kort för er om mina halloweener.

När jag var liten så var det som för alla andra. Man klädde ut sig, man gick på disco och bus eller godis. Hemma hade vi ofta halloween firande med grannarna. Alla klädde ut sig och man samlades och åt ”läskig” mat och hade det hur kul som helst.

I senare tonåren så blev det mer festande med obligatorisk utklädnad.

När jag var 19 år hände det något som har gjort att jag inte riktigt har firat halloween på samma sätt.

Det var den 31 oktober 2007. Familjen var samlad. Alla var så himla glada! Vår lilla syster hade varit hemma några veckor efter att ha legat på neonental avdelningen på kk i några veckor. Den lille sötnosen föddes 7 veckor för tidigt och vägde bara 1616 gram.

Det var dags för hennes dopdag. Hon var för liten för att kunna döpas i en kyrka så vi hade ett hemma dop. En präst kom hem till oss och döpte lilla syster i vardagsrummet. Bara familjen var samlad. Vi använde en gammal kristall skål att hälla vattnet i som prästen sen skulle ha på hennes huvud. Den skålen använde vi för att mamma hade ärvt den av gamla mormor som tidigare det året hade gått bort. Så det var väldigt fint. Jag och min syster som är de äldsta i barnaskaran var gudmödrar.

Senare på kvällen så kom en kompis upp till oss.

Hon beklagade sorgen...

Vi stod som frågetecken...

Mamma, jag och min ena syster gick ut med vår kompis på balkongen. Vår kompis var lite ledsen, utan att vi förstod varför.

Hon berättade då att man hade hittat vår kusin död...

Av respekt för både min kusin och hans familj så kommer jag inte gå in på några detaljer.

Men det var ett hårt slag att få höra! Mamma ringde och pratade med en släkting till oss. Dem sa att dom inte hade berättat för oss för att dom inte ville förstöra vår dag. Vilket var väldigt omtänksamt.

Vi samlade familjen och berättade för dem andra. Och dagen som varit så underbar förvandlades till något hemskt på bara några sekunder.

Det som gör min kusins död lite jobbigare är att han dessutom fyller år den 6 november. Bara en vecka efter hans död.

Numera består min halloween av att gå till kyrkogården och tända ljus. Både för min kusin och för min gamla mormor som gick bort tidigare det året. Även hemma så tänder jag gravljus under en hel veckas tid.

Som minne av min kusin så har jag tatuerat in texten från hans gravsten på mina revben. Det tog många år innan jag gjorde det. Men när det väl var gjort så blev det nästan som ett sista farväl och nu finns han alltid med mig på ett annat sätt än bara i mina tankar och i mitt hjärta.

När jag går för att sätta ljus så är jag bland dom yngsta personerna som jag ser på kyrkogården. Men, det är okej! Det är inget fel med att hedra dom döda. Ni kan fortsätta med era fester och allt som ni gör. Men glöm inte bort era nära och kära. Ta er lite tid att sätta ett ljus för dom. Eller tänd ett ljus hemma för dom! Det betyder mycket både för dom och för dig!

Glöm inte bort och stäng inte inne sorgen. Prata om det och lär dig att leva med det. Även om det är jobbigt! Det tog mig många år att kunna berätta och prata om min kusin utan att bli tårögd och ledsen. Men det är viktigt att prata om sånt!

I år är det 9 år sedan min kusin dog, han skulle bli 30 år på söndag! Jag tänker fira hans födelsedag för honom eftersom han inte är här med oss och kan fira den själv!

Jag är 28 år och har i 8 år gått till kyrkogården varje år! För mig är det inte viktigt med fester och att klä ut sig på halloween. Det är viktigare med familjen och att hedra dom som inte längre finns med oss. Ta vara på stunderna i livet med nära och kära. För man vet inte vad som händer eller när det händer. Visa att ni älskar varandra och finns där för varandra!

Som sagt, detta blev ett lite annorlunda inlägg. Men jag hoppas att ni som läser detta inser hur viktigt det är med familj, nära och kära. Man kan förlora någon när som helst.

Om det händer, ta er då en liten stund att tänka på dom och tänd ett ljud för dom. Livet behöver inte stanna upp. Ni kan fira halloween ändå! Men sätt er ner och bara ge en tanke åt era nära som har gått vidare!

Vi finns här!

VI STÖTTAR, LYSSNAR OCH STÄRKER!